muuutttiii
Jag hatar dig eller jag kanske inte ska använda det uttrycket, hata, för det är så stort. Jag säger ogillar! Jag ogillar dig för att jag inte kan prata med dig ordentligt, det finns så mycket jag vill säga och dela med mig av till dig. Jag ogillar dig för du på något sätt ska trycka ner mig jämt. Jag ogillar dig för att jämt när jag yttrar mig så ska du jämt jämt komma med "bättre" saker eller bara stycka över allt. När jag har problem skulle jag vilja att du var den personen som jag kunde gå till. Den personen som jag finner trygghet hos. Den personen som för mig skulle vara så självklar. Vart är du?
När jag kommer med ett problem säger du att det är löjligt eller att man inte ska bry sig så mycket. Det känns inte bra.'
Min fråga.
Hur kan jag egentligen ogilla dig så mycket? Jag vet ju att jag alltid kommer att älska dig. Jag skulle vilja att vi hade en sån där bra relation. En relation som var så självklar utan en massa frågetecken. Vi kanske är så extremt olika att det bara inte funkar, en sak är iaf säkert det är att jag alltid kommer att älska dig.
Inom mig har jag en framtidsbild som är så självklar. I den bilden är du med, jag vill ha med mig dig i mitt liv.
Jag vill ha vändning i mitt liv. Och jag måste nästan säga att det känns som att jag är på väg upp för stegen igen. Jag har legat på botten under det svarta för länge nu. Jag har slutat trycka ner mig i skiten, jag är inte samma person som jag var för ett år sen och det känns jävligt skönt!
PUSS :*
Kommentarer
Trackback
