Saknaden av något fint

Det har snart gått fem år sedan jag såg dig för sista gången. Förstod jag något då? Nej det gjorde jag inte, jag kunde inte förstå att du var borta och att du för alltid skulle vara borta. Jag kunde inte förstå att jag aldrig mer skulle få träffa dig i gen, att jag aldrig mer skulle få krama dig, att jag aldrig mer skulle få prata med dig aldrig höra ditt skratt. Jag tror att jag aldrig kommer förstå det. Jag saknar dig varje dag och tänker ofta, skulle det ha blivit så här med mitt liv om du hade varit vid liv och hur det skulle vara att ha dig vid min sida.
Jag älskar dig pappa, Du kommer aldrig dö för mig, inom mig lever du varje dag!

Kommentarer
Postat av: Ida

Jätte fint skrivet Desse <3

2010-04-06 @ 22:04:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0